Bilan Osman

Jag tror att det var under högstadiet som jag fick som uppgift att beskriva feminism med en mening. “Feminism är kampen för fria val och rättigheten att få ha fria val” stod det på mitt papper. Nu flera år sedan så håller jag fortfarande fast vid det. Men jag ser också hur lite det har ändrats för kvinnor runt om i världen.

Det har även stannat för oss här i Sverige. I Sverige tjänar en genomsnittlig kvinna under sin livstid 3,6 miljoner mindre än en genomsnittlig man. Det kan förbättras, men ändringen måste börja i form av attityder.

Bilden av feministen har inte heller den ändrats, Det är fult att vara en. Man är gapig, tycker för mycket och klagar för mycket. Värst av allt så gör man det motsättare hatar – kämpar för kvinnans ställning i världen.

Jag växte upp i ett hem där en persons rättigheter och val aldrig fick vara beroende utav hens kön. Min mamma är stark, modig och självständig. Hon behövde aldrig en man vid sin sida för att klara av vardagen och hennes envishet har ironiskt nog tagit henne långt i livet. Hennes tankar och idéer påverkade mig och mina syskon.

Det var feminism för mig. Det handlade inte om orakade ben eller hat mot män. Det var och är fortfarande ojämlikheten hos könen som är min drivkraft. Det är löneskillnader och bilden av “den typiska kvinnan” som gör mig till feminist. Man vill så gärna ändra på allt det där, få folk att sluta göra skillnader mellan människor.

Avslutar inlägget med ett citat som på ett väldigt enkelt sätt förklarar innebörden av att vara en feminist.

“I myself have never been able to find out precisely what feminism is: I only know that people call me a feminist whenever I express sentiments that differentiate me from a doormat.” – Rebecca West