Bilan Osman

Jag var väldigt ung när jag för första gången lyssnade på en som överlevt förintelsen. Han berättade med känslor, satte ord på det obeskrivliga och lämnade ett starkt intryck på en hel sal. Jag var ung, men jag förstod. Jag kommer aldrig förstå hur det känns att ett helt land är emot mig, men jag förstår hur det känns att vara hatad p.g.a sitt ursprung. Jag kommer heller aldrig förstå det som judar, romer, homosexuella och många andra fick uppleva under Hitlers tyranni, men jag förstod den yttersta konsekvensen av hat.

Redan som liten förstod jag det vidriga i människoförakt. Att någon får för sig att en annan människa är mindre värd och därmed förtjänar att bli behandlad sämre är för mig oförståeligt. Att mänskligheten någonstans på vägen tappade all respekt för varandra är så otroligt bisarrt.

Något jag ofta upplever när jag diskuterar med muslimhatare är att de försöker måla upp ett krig mellan muslimer och judar. “Vi” muslimer, som oftast beskrivs som ett enda stort kollektiv, hyser ett agg mot judar. “Vi” hatar dem och “vi” önskar livet ur alla judar. Vilket förstås är så otroligt verklighetsfrämmande.
Antisemitism är inte något som bara fanns i 30-talets Tyskland. Det finns och det är verkligt. Det finns fortfarande de som lämnar sin kippa hemma för att de känner en rädsla för vad som finns utanför dörren. Trakaserrier, hot och våld mot judar finns fortfarande och är ingenting som bara finns i våra historieböcker. Det är i allra högsta grad, verkligt. Men att använda dessa problem som ett slagträ är fel.
Antisemitism ska inte få hamna i bakgrunden av någons agenda, det ska finnas i ljuset för att bekämpas.

Att muslimhat idag går synonymt med “jude-vän” är beklagligt. Som muslim stödjer jag alla judars rätt till att få ha en synagoga utan att få den vandaliserat och jag stödjer alla judars rätt att få ha på sig sina traditionella kläder utan att få höra glåpord. Judar är, precis som alla andra, mina medmänniskor och jag önskar dem allt jag önskar mig själv.

Men som muslim ska jag inte heller behöva försvara mig. Jag ska inte behöva bli ifrågasatt eller bli misstänkt. Och jag ska inte behöva bli dömd för brott jag aldrig begått. Och jag vägrar låta judar bli ett argument för att sprida hat. Man kan aldrig nå jämlikhet och rättvisa genom hat och orättvisa.

Antisemitism är något vi bekämpar tillsammans. Oavsett om judehataren är muslim, kristen eller ateist så ska hens åsikter fördömas med all kraft. Men använd aldrig antisemitism som ett slagträ mot andra. Det är inte rättvist. Varken för mig eller för de som upplever antisemitism.