Bilan Osman

När jag imorse läste Monika Gunnes text på Aftonbladet så satte jag kaffet i halsen. Kunde inte tro mina ögon. Skrev hon verkligen det där, eller hade jag i min sömnlösa tillvaro inbillat mig allt? Det som slog mig hårdare var det faktum att Aftonbladet (Sveriges största tidning) valde att publicera detta.

Det fanns två väldigt stora faktafel i texten. Det första var det faktum att Gunne la allt ansvar på Omar Mustafa. Som att hans ordförandeskap i islamiska förbundet ansvarar för all hedersrelaterat förtryck som finns. Det andra faktafelet var att hon gjorde hedersrelaterad kultur till ett muslimskt problem. Det är det inte.

När jag var yngre så hade jag en vän som var svårt kontrollerad utav sina föräldrar. I hemmet problematiserades hennes klädval, hennes utseende och vilka hon valde att ha i sitt liv. Det värsta av allt var att hon hade accepterat detta. När jag och många andra uppmanade henne att inte låta sig själv tryckas ner av detta så var svaret alltid densamma. “Det är såhär mitt liv ser ut, jag kan inte göra något åt det”. Trots att hon idag har flyttat och gift sig så är hennes liv lika kontrollerat som det var för flera år sedan.

För mig är hedersrelaterat förtryck och våld helt oförståeligt. Jag växte upp i ett hem där jag uppmuntrades till att ta egna val och att bestämma över mitt liv. Hur jag klär mig, vilka jag umgås med och vad jag gör med mitt liv är mina beslut. Mina föräldrars uppgift har alltid varit att uppmuntra mig till att göra bra beslut. Men familjer som min syns aldrig i media. Man väljer aldrig att skriva om de muslimer som är feminister, som tror på jämlikhet och aldrig någonsin skulle drömma om att vilja begränsa någons liv. De skulle aldrig skriva om muslimer som är som mina föräldrar.
Istället gör man som Gunne och skriver om hedersrelaterat förtryck som ett muslimskt fenomen, när jag som muslim alltid levt ett fritt liv och min vän som är icke-muslim levde ett svårt kontrollerat.

Jag tror absolut på att man ska bekämpa hederskulturen. Det finns idag många som lever som Fadime. Varje dag som man ignorerar den problematiken så är det ännu en dag som deras liv kan sluta som Fadimes.

Men det är viktigt att man håller sig till fakta. Hederskulturen är INTE ett ”muslimskt problem” det är INTE ett ”kurdproblem” eller ett ”arabproblem” det är ett avskyvärt problem, punkt. Risken med att hävda motsatsen är att man drar människor som mina föräldrar över en kam och ignorerar icke-muslimer som lever i den problematiken.

Den här senaste veckan så har det tydligt visat att många journalister skippade delen i deras utbildning om källkritik. Antimuslimer har använt den sakliga kritik som EXPO gav och gjort om det till något helt annat. Islamofobin är onekligen ett stort problem i Sverige. Ett problem som måste motarbetas. Hur länge ska muslimer behöva vara “guilty until proven innocent”?

Man blir så trött.