Min definition av antirasism
Jag har sedan jag kan minnas sett mig själv som en antirasist. Det har varit väldigt naturligt. Jag uppfostrades i ett hem där rasism var en skam för mänskligheten. Men jag har aldrig reflekterat över innebörden av att vara en.
Det låter simpelt, men ju äldre jag blir ju mer komplex blir rasismen. Ju äldre jag blir så har jag allt svårare att förstå, hur man kan hata sin medmänniska. Hur man kan se hudfärger mer problematiska än ögonfärger. Varför hetsar folk över något så okomplicerat och enkelt som -färg. Det är oförståeligt. Och oförlåtligt.
I historien så har vi haft en rad olika människor som motsatt sig rasistiska strukturer och hatet i den mörka värld rasister och xenefober lever i. Men för mig så finns det ett fåtal personer som sticker ut. Två av dem är Martin Luther King och Nelson Mandela.
Det var de som förklarade för mig vad antirasism egentligen innebär. När man tar kampen för något som inte ger en mycket annat än rättvisa och när man skulle ha tagit samma kamp för alla.
Det är just det som gör någon till en antirasist. När man motsätter sig all form av rasism och all form av rasism som inte påverkar en direkt. När man förstått vad Dr King menade när han sa “Whatever affects one directly, affects all indirectly”
När man kämpar lika mycket för sina rättigheter som man skulle ha gjort för andras och när man inte använder rasism för att rättfärdiga sin agenda.
April 11th, 2013 at 18:25
Tror det är ytterst få som är “riktiga” rasister. Det är upp till var och en att ha en religion,men den får aldrig styra och påverka i samhället. Sveriges lagar står över alla religioner. Om man kan anpassa sig till det är saken klar!