Livet som en turist #Bästabeatrice
Det var när allt kändes som jobbigast som jag såg svenskhet som ett privilegium. Om man var svensksvensk så var man lyckligt lottad. Man slapp en splittrad identitet där man ställdes inför valet om vilken nationalitet man har. Är man somalier eller svensk? Eller kan man vara både och?
Som vuxen har jag svaret. Man är vad man känner sig som. Någons identitet kan bara definieras av en själv och det är aldrig omgivningens uppgift att definiera den åt en. Men det såg man inte som en bitter tonåring, då var man alltid invandraren som aldrig vandrat in.
Som vuxen så känner jag mig trygg i mig själv men osäkerheten kan krypa in ibland när man inser att vardagsrasismen inte har dött ut. När man fortfarande träffar på någon som väljer att skrika ut ord som “Neger” eller väljer att kommentera ens bra svenska trots “annat ursprung”.
Eller när någon berättar om hur hen inte gillar invandrare men snabbt poängterar “du är ju ändå okej, men det är dem andra jag inte tycker om”. Då känner man att 50-talet ändå inte var så länge sedan. Rasismen har inte dött ut och mänskligheten har inte utvecklats, vi har bara gått i cirklar.
Den vardagsrasism som jag eller många andra fått uppleva är omöjlig att få ner till några tecken på en blogg. Den är omöjlig att sammanfatta eller ibland även sätta ord på. Man vet helt enkelt inte vart man ska börja. Hur förklarar man att man tvingades gå svenska som andra språk bara för att ens föräldrar kom från ett annat land? Hur förklarar man att man vet vilka ställen som är onödiga att skicka sitt cv till för att de ändå inte kommer att anställa en?
Det är saker som dessa som får mig att känna mig som en turist. En turist som gärna får ta del av Sverige men aldrig får känna sig hemma här. Jag vill kunna känna mig hemma. Jag vill kunna säga att jag är svensk utan att få kommentarer om min hudfärg. Jag vill kunna ansöka om jobb och dömas efter mina erfarenheter och min kompetens och inte mitt namn eller mitt ursprung.
Därför är det så viktigt för politiker att ta sitt ansvar i frågan och göra så att människor slutar känna sig som turister och börjar känna sig hemma här.