Bilan Osman

Jag har under hela mitt liv levt med Islam. Är uppvuxen i ett muslimskt hem och min religion har alltid varit en del av mig.

Efter elfte september attacken så kände jag hur hela attityden mot muslimer ändrades. Muslimer var nu ondskans folk, terrorister och extremister. Jag blev som många andra muslimer kastad in i en svart vit värld, där jag fick ställas inför dilemmat att antingen vara en muslim som per automatik ställde mig emot demokrati eller att inte vara muslim.

Som ung insåg jag det självklara, varför ska det vara ett val?

Jag tror på demokrati och rättvisa. Jag är feminist i hjärta och själ och jag har en enorm respekt för mina medmänniskor oavsett vad de har för bakgrund, religion eller livsuppfattning.

Jag skulle vara oerhört verklighetsfrämmande om jag påstod att det inte finns muslimer som inte tycker som jag. Som motsätter sig jämlikhet mellan könen och som inte har någon som helst respekt för människor som inte delar deras religion. Att neka det är att svika alla kristna som lever i skräck och att svika alla kvinnor i Afghanistan som dagligen kämpar för deras rättigheter trots motsättningar.

Jag är medveten om de problem som pågår runt om i världen. Men den versionen av Islam är främmande för mig.

Det här är inte ett försök till att marknadsföra min religion. Utan det här är ett försök till att förklara min tolkning av Islam. Den tolkningen jag burit med mig sålänge jag varit kapabel till att tolka. Den tolkningen som inte strider mot jämlikhet, accepterar våld eller försvårar livet för andra människor. Den tolkningen som jag vet att jag inte ensamt har, utan delas med miljontals med muslimer runt om i världen.

Extremism finns och det är inget nytt fenomen. Det har funnits i århundraden och det fanns långt innan Islam. Det finns inte bara i moskéer eller hos muslimer och det drabbar inte bara icke-muslimer utan även mig, som oräkneligt många gånger blivit skuldbelagd för andras brott, eller fått ta emot glåpord från människor som dragit förutfattade meningar så fort de insett att jag är muslim.

Jag är less på att en minoritet med extrema åsikter ska få prata för en majoritet som motsätter sig allt de står för. Jag är dessutom även less på att det alltid är extremisterna som får komma till tals och muslimernas åsikter hamnar i skuggan.

Det enda sättet som vi kan ta bort extrema åsikter är att tillsammans komma fram till en lösning. Men sålänge man gör skiljelinjer mellan muslimer och resten av omvärlden så kommer dessa problem aldrig att lösas.

“…om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet…”

(Koranen 5:32)