Bilan Osman

För snart tio år sedan så var jag en mullig tioåring som trodde det bästa om världen. Ondska fanns inte. Ekonomiska klyftor fanns inte. Hat fanns inte.

Min dåvarande skola hade bjudit in en föreläsare. Det var viktigt för mina lärare att eleverna hade en uppfattning om hur världen faktiskt kan se ut.

Föreläsaren var en äldre man som kom in med en krycka i handen och tog försiktiga steg fram till stolen som min lärare satt dit åt honom. Han berättade om en man som hade förstört hans liv. En man som hade tagit ifrån han två systrar och slitit bort själen på en hel familj och en hel befolkning. Varje gång han nämnde namnet “Hitler” så kunde jag se hur en bit av hans själ tyna bort och hur rädslan fortfarande fanns där, flera år senare.

Den här mannen ändrade en mullig tioårings syn på livet och på mänskligheten. Innan dess bekymra jag mig mest över barnprogram och en jobbig lillebror, men nu kunde jag bara se alla oskyldiga barn ledas till sin död och magra män och kvinnor som blir dömda för något som inte ens är ett brott.

Jag var inte längre lika naiv men samtidigt som jag kände en sorg över alla människor som förlorade sina liv till hatet så kände jag samtidigt en lättnat. Aldrig mer ska hatet förstöra människors liv. Aldrig mer ska en folkgrupp bli kollektivt bestraffade för något de inte begått.

Men tio år senare så sitter jag här och förstår innebörden av uttrycket “Man ska aldrig säga aldrig”. Den här gången sker det inte i något avlägset land. Utan i mitt eget.

Man måste ändå ställa sig frågan, vad gick fel? Vi fick alla lära oss om Hitler i skolundervisningen. Så hur kunde ett parti som liknar Hitlers få ett sånt fotfäste, i mitt land?

På 30-talet var judarna det största hotet mot världen. För några år sedan så skrev Åkesson att muslimer är det största hotet. På 30-talet var judarna anledningen till den stora arbetslösheten i Tyskland. Idag skyller man på muslimerna. Hitler lovade det tyska folket att genom att rensa ut judarna så skulle de få ett ökat välstånd och den stora arbetslösheten skulle bort. Åkesson lovar det svenska folket samma sak, men på invandrares bekostnad.

Hitler beskrevs som en karismatisk person, som hade lätt för att prata med människor. Han sågs som en vänlig och lätt person. Men ingen kunde förutse vad han planerat att göra.

Man måste se allvaret i vad som sker i vårt land. Om man inte gör det så kan det vara min generation som om 50 år kliver in i ett mellanstadieklassrum och berättar om när högerextremismen slet bort själen på en hel generation.