“Olof Palme var så nära man kan komma den fulländade politikern” – Ingvar Carlsson
Idag kollade jag på den omtalade Palme dokumentären som SVT har sänt. Som socialdemokrat är det ju nästan ett måste att se den, även om jag, som många andra, studerat Palmes liv sen tidigare. Den politik som han drev, är för mig den sanna socialdemokratiska politiken. Där man alltid bryr sig om sina medmänniskor och kämpar för jämställdhet och inte låter sig vikas av varken extrema högern eller de borgerliga.
Det första som slog mig när jag för x antal år sedan satt och youtuuba mellan massa olika klipp och intervjuer med Palme var inte bara hans sätt att uttrycka sig utan även hans sätt att va. Han var nog förmodligen den enda statsministern som låtit sig intervjuas i ett omklädningsrum. För honom var det viktigare att framföra en human politik än att bry sig om vad andra människor skulle tro om honom.
Vi har många duktiga politiker i Sverige idag med. Vi har även många som tror på en jämställdhet mellan människor oavsett etnicitet,färg, kön eller ekonomi. Den solidaritet som Palme stod för finns såklart även kvar idag och även om han dog flera år innan jag föddes så kan man se många spår i hans ideologi och lära kvar i den socialdemokratiska politiken. Men det människor behöver idag är att våga ställa folk mot väggen. Att våga ta debatter, och nu pratar jag inte om att “våga” ta debatten om invandring och invandrare, då jag alltid varit starkt emot att invandrare ska på något sätt uttryckas problematiskt. Jag pratar om att våga ta debatten om rasism. Att sluta kalla det för främlingsfientlighet och faktiskt börja kalla det för vad det är.
Att rasism oftast kommer vid ekonomiska svårigheter har man sett i historien. Innan andra världskriget vid 30-talet så var ekonomin i Europa dålig. Folk hade inte mat på bordet, de hade inte jobb och etc. Hitler tog inte makten genom att prata om hur han så småningom skulle gasa ihjäl barn och vuxna. Utan han pratade om det som han visste att han skulle få sympatisörer för, ekonomin.
Om man viftar bort partier som Sverigedemokraterna och låter de ta plats och kallar de för “främlingsfientliga” eller pratar om hur man ska “våga ta debatten om invandrare” så kommer vi tillslut att hamna i samma situation som nazityskland.
I början av dokumentären så berättas det att Olof Palme växte upp i ett hem där man trodde att man kunde förändra världen. Det är just den optimism som Sverige behöver. Sålänge vi tror på att vi kan förändra världen till det bättre, så kommer vi också att kunna göra det.
Fred!