Den bekväma opartiskheten
Jag tänker ofta på hur bekvämt livet kan vara för en del. De som sällan, om inte aldrig, behöver ta ställning. De som har råd att prata om yttrandefrihet när rasismen växer, och de som inte förlorar något på att vara opartiska.
Jag tänkte på det igen när jag såg en debatt om Sverigedemokraternas propaganda som man den senaste veckan kan se på väggarna i tunnelbanan. Propagandan där man svartmålar en grupp av människor som redan har det svårt. Under debatten pratade ena parten om allt det där som är självklart som mänskliga rättigheter, människors rätt att slippa bli kränkta, verbalt trakasserade. Och på andra sidan stod en välkammad man och pratade om…. yttrandefrihet. Och hur odemokratiskt det är att vilja stoppa Sverigedemokraternas valaffisch. “Även Sverigedemokraterna ska ha lika mycket rättigheter som alla andra partier”.
Jag tänkte på att den här mannen efter debatten förmodligen kommer att ta tunnelbanan hem, eller kanske bilen. Han kommer kunna stiga in i en lägenhet, öppna kylskåpet och ha möjligheten att ta ut mat. Några timmar senare kommer han att kunna lägga sig i en säng. Och inte behöva oroa sig för vart han ska sova dagen efter.
Men människorna han pratade om i debattstudion har inte den valmöjligheten. De har inte råd att prata om yttrandefrihet när varje dag är en kamp. Och sättet som somligas privilegierade positioner uttrycker sig genom någon form av opartiskhet, eller hur deras privilegium fördummar dem till den grad att de blir några yttrandefrihetsräddare stör mig. Det stör mig så jävla mycket.
För det här är inte en diskussion om yttrandefrihet. Att protestera mot ett rasistiskt, sexistiskt och hbtq-fobiskt parti är inte att inskränka yttrandefriheten. Det här är en diskussion om mänskliga rättigheter, och hur mycket vi som ett samhälle ska tillåta antidemokratiska krafter att förtrycka människor. Vissa av oss har inte möjligheten att stå välkammade i en studio och vara sådär bekvämt opartiska.
Vårt samhälle är idag beroende av ställningstaganden. När det bara är några dagar kvar till EU-valet så är det mer än viktigt att alla som kan går och röstar. Rösta på vadsomhelst, men så länge man lägger sin röst på ett parti som värnar mänskliga rättigheter. Ett parti som inte kallar utsatta människor för organiserade brottslingar. Och ett parti som anser att utsatta människor förstör gatubilden.
Och rösta inte enbart för din egen skull – rösta för alla de som inte har en egen röst.